2010-04-22 - A touch of destiny
Så jag var nära på att vakna... Jag kände någon "gå" med sina fingrar på min rygg. Sådär kärleksfullt som bara hon kan göra. Jag var säker på att det var verklighet. Sen startade klockradion och jag upptäckte att jag var ensam i sängen. Hur som helst är jag nöjd med mitt uppvaknande och nu ska jag dra iväg till bussen.
.
Puss! :)
2010-04-21 - The wrong colour!
I thought I saw her this morning. It was a beautiful sight and I wanted to cry and scream out in happyness! Then I saw the colour of the car... It was wrong!
2010-04-18 - Livet är värdelöst...
... eller egentligen inte. Det känns bara så meningslöst just nu. Jag vill vara med den jag älskar, allt annat spelar inte någon egentlig roll just nu. Det hemska är att jag inte vet om jag kan få vara med henne. Hon som har fått mitt hjärta att slå så härligt, rytmiskt och med glädje. Jag har fått jobb. Ska jobba 20 mil från henne. Trodde att hon kunde följa med, men det visar sig att jag hade fel. Just nu kommer tårarna i omgångar. Jag skriker och svår. Det gör ont. Så jävla ont! Det enda jag kan tänka på är att jag misslyckats. Det är JAG som inte lyckats nå upp till förväntningarna, det är JAG som misslyckats med mitt liv. Visst, jag har nu ett jobb. Det är jättebra och i helt rätt riktning. Men kan jag inte ha henne spelar det ingen roll. Jag vill inte leva utan henne, jag kommer aldrig klara av att leva utan henne! DET GÅR BARA INTE!!!
.
Är det dömt att misslyckas redan från start? Jag med mitt skit och sedan med ekonomin som inte gynnar någon? Kan hon ändra på sig? Kan hon göra något? Ja, hon kan ju flytta med mig. Men jag märker på henne att hon inte vill det. Hon vet inte om jag är rätt kort att satsa på i livets lek. Jag vet inte om jag vill förstå henne. Jag gör det egentligen, men jag är en korkad idiot som inte vill fatta just nu. Jag älskar henne som ingen annan. Hon vet det. Men vad gör vi? Vi gråter och gråter. Det finns bara ont i detta. Om jorden skulle gå under imorgon skulle det vara bra. De jag älskar vet att jag älskar dem och efter morgondagen skulle vi slippa alla våra problem.
.
Jag tänker i alla fall inte ge upp. Jag tänker kämpa tills jag dör, bokstavligt talat. Jag MÅSTE hitta något sett att lösa det här. Krävs det att jag byter stad, så gör jag det. Frågan är bara när och hur. Jag måste ju ha något att göra för att klara av detta. Jag kommer svika så många om jag sticker, men det kommer det vara värt. Jag har INTE gett upp om jag gör det, jag har helt enkelt löst ett problem - det geografiska. Det finns ingen anledning att tycka att jag är en mes för att jag nu kastar iväg det jobb jag har och satsar på något annat. Om jag får ett jobb närmare mitt livs lycka, då är det ju det bästa jag kan göra. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Först och främst ska jag testa på det här jobbet jag har nu och jag ska se till att jag är en riktigt bra person och kan allt. Jag ska lära mig och ta till mig av den kritik jag kommer få. Jag ska visa att jag är en stabil grund som inte ger upp!
.
Men ändå känner jag bara sorg. Jag hoppas det släpper tills imorgon, annars blir det här inte alls bra...
Du är och kommer alltid vara allt för mig. Det är bara du jag vill ha och jag ber om ursäkt för den smärta jag orsakat eller kommer orsaka dig. Jag älskar dig, pärlan min!