obsessedbyyou

Vad svårt det ska vara när man får den där uppmärksamheten som du tycker att jag borde ha. Ska jag ta chansen? Vad kommer mina kompisar att tycka? Jag snackade med en vettig person i natt som tyckte att jag INTE borde ta chansen, plus att en annan inte verkade så glad att jag kom så bra överens med chansen. Hur som helst vet jag inte vad jag ska göra. Jag behöver prata. Jag behöver prata med alla inblandade parter så att de förstår... Jag hoppas bara att jag förstår! Detta kan ses som något som en full person skriver, men det finns sanning i det. Jag kommer nog tycka samma när jag vaknar imorgon och läser detta. Förlåt mig, de nu som jag gjort besviken! Jag vet inte vad ni förväntar er av mig och jag vet faktisk inte helt hur jag ska bete mig... Förlåt...

Mycket har hänt på snart två år med min E, men jag lovar er att hon fortfarande är den vackraste som finns och hon har inga problem att fortsätta vara min Pärla framöver :) Puss på dig min puppy <3

Efter att ha läst hennes senaste blogginlägg blev jag faktiskt mer fundersam över varför det blev såhär. Jag kan ärligt talat säga att nu när jag vaknade så var jag bara SÅ kär att jag ville ringa och höra hennes röst. Det krävdes en andra tanke för att komma på att hon sover och att jag inte borde störa på ett tag. Jag hoppas också att hon inser att inget är förstört, utan att vi faktiskt kan ta lärdom av detta. Mer personligt utrymme och en mer effektiv M ;) Synd att du inte läser detta pärlan, jag tror det skulle vara bra för dig :) Puss och kram!

Hon skulle bara veta hur jag grät efter att vi lagt på. Gömde ansiktet i en handduk för att det inte skulle höras så mycket. Tänk om jag bara kunde förstå vad det är som gått fel! Jag vill fixa, jag är gjord för att fixa. Jag vill älska henne, jag är gjord för att älska henne. Och jag gör det fortfarande. Om jag känner mig rätt kommer jag älska henne precis lika mycket om hon vill ha tillbaka mig om ett halvår... Vilket kommer vara det värsta halvåret i mitt liv. Just nu finns det bara en person som kan rädda mig från en djup depression, samma person som försöker stöta bort mig. Livets ironi, eller vad tycker ni?

Var inne och tittade till sommarjobbet idag. Lite nytt att lära sig, men det går nog bra. Jag var trött som en gås och det märktes nog. Jag märkte det i alla fall. Det blir nog i alla fall bra sen när det väl börjar och jag får lite mer rutin i dagen. Just nu har jag ingen bra rutin och jag har fått jättedåligt med sömn de senaste sju-åtta dagarna. De första förra veckan kan förklaras med att sova i tält nära en väg och... Ja, något mer tror jag. Sen var det ju midsommar, så det kan också förklaras, men det som kommer senare vet jag inte hur jag ska förklara. Även om jag aldrig kunnat sova så väldans länge, så är tre timmar på tok för lite sömn - även för mig! Jag känner av det och det gör mig inte glad. Frågan är om det handlade om värmen, ljuset, ett välbehövligt toabesök, vattenbrist eller något annat. Jag hoppas det är på grund av allt annat förutom just "något annat".

Ja, nu känns det lite bättre. Hon var härligt lugn igår och ska snart få veta det via SMS. Hur som helst behöver vi nog båda ta lite distans under veckan och tänka. Jag vill fortfarande att hon är min pärla, men vi måste försöka lösa det här på ett bra sätt. Det räcker inte med ett sätt där ena parten är nöjd. Sen vet jag att jag överdrivit en del med känslorna, i alla fall förra veckan. Hur som helst var det ju något som grämde henne.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan de andra. Jag känner mig som något extra. Alltså något som man väljer när man orkar, inte det positiva man väljer för att man vill ha. Mycket händer i huvudet. Jag är trött och seg och det påverkar nog mitt omdöme lite. Det är nog så ibland. Bara för att så ska jag antingen gymma (har inte haft någon bra dag än, så det har inte bilvit av), eller så ska jag göra något nyttigt i alla fall. Kanske sluta läsa hennes blogg? Det är nog det vettigaste jag kan göra just nu.

Ja, jag är lite osäker på hur jag känner nu. Igår (torsdag) kväll så var det faktiskt rätt bra. Det kändes också bra idag (fredag) då jag åkte, men nu vet jag inte vad jag ska känna. Om jag ber dig att höra av dig kan jag väl i alla fall få ett snäsigt svar i stil med "Jag orkar inte.", eller liknande... Men det kan ju också vara så att du glömde. Att du var så uppe i ditt samtal med din kompis. Jag klandrar dig inte, men jag väntade och väntade och väntade och väntade, men inget kom. 

... men kommer jag någonsin kunna acceptera allt? Uppdatering: Har läst hennes blogg nu, plus uppdateringen hon gjort idag på jobbet. Jag vet ärligt talat inte hur mycket mer jag orkar, om hon inte kommer med några konkreta svar. Att tvivla på sig själv på det sätt jag nu gör är så destruktivt att jag gärna istället skiter i allt och avslutar detta kapitel för att sedan aldrig mer satsa på något jävla förhållande. Förlåt, men just nu känns allt bara skit. Hur fan ska jag kunna ha kul på vår lilla roadtrip nu i veckan? Jag är arg, besviken och ledsen. Varför kan hon inte berätta allt för mig? Det är ju RELEVANT och VIKTIGT för mig att veta! Nä, nu behöver jag bli av med mina aggressioner!