obsessedbyyou

Jodå, idag har det hänt lite saker som också hände igår. Hissdörren fastnade igen. Förstår inte hur det ska gå om en gammal, eller väldigt ung, person hamnar i den sitsen och inte kan sparka på dörren så hårt. Panik!!! Får nog felanmäla hissen. För övrigt har det varit en rätt bra dag. Allt har gått rätt bra och jag har egentligen inget att klaga på. Som vanligt skrattas det en hel del på jobbet och jag sköter det såååå bra så :D

Idag har varit en dålig dag. Inte mycket har gått fel, inte mycket har gått bra (allt har bara flytit på som vanligt). Det kanske inte låter så hemskt, men jag har mått skitdåligt fysiskt. Vet inte om det är för att jag sovit dåligt eller om det är något annat, men jag kände mig konstig på förmiddagen, sedan fick jag huvudvärk. På eftermiddagen somnade jag sittandes i en stol i det allmänna rummet, samtidigt som de andra stojade och stökade. Efter det mådde jag dåligt och jag har fortfarande lite huvudvärk. Ska äta nu (klockan är 17:05 enligt datorn) och hoppas på att det blir bättre. Det blir också korrekturläsning av uppsatsen idag och sedan skickar vi in den och hoppas på det bästa. Då blir det dags för plugg till omtenta, varvat med jobbsök.

Det var ett bra samtal för mig. Hoppas det gick bra för henne att spela :) Nu ska jag snart sova! Nattinatters!!!

Ja, nu känns det som om jag börjat kunna hantera min vardag igen. Den känns rätt trist, det känns som om något saknas (vilket det gör), men jag börjar sakta men säkert göra mig av med de vanor som jag en gång hade. Det känns som om jag ser ljuset i tunneln. Tro mig, jag har fortfarande känslor för henne, men hon är inte längre min vardag... :'(

Ja, jag har verkligen blivit aktiv här! Det känns kul att vara det igen :)

Jag känner mig väldigt stressad. Blir hypokondrisk och tycker att det verkligen är något fel på mig. Vissa saker tyder även på det :/ Jobbet går bra, men skolan är bara stressig. Vill inte plugga mera, vill bara ha ett jobb så jag kan få börja leva. Förhoppningsvis snart klar med uppsatsen och efter det blir det omtenta. Efter det blir det jobbsökande till 100%... SÅ LÅNGT KVAR! :(

Sitter och kollar på de sista bilderna jag tog. Hon är så vacker! Jag minns hennes utseende, hur hennes kropp kändes. Det var himmelskt! Jag minns hur hon talade till mig och hur hennes personlighet gjorde mig varm inombords. Jag minns så mycket gott om henne att hon är definitionen av vacker, både inom- och utombords. Inget och ingen kan slå henne på fingrarna där!

Idag har det gått sådär på jobbet. Det har varit segt och jag känner mig riktigt irriterad. JAg tänker för mycket på vissa människor (ja, det är flera) som betett sig fel mot mig. Jag vill så gärna ge tillbaka. Kanske råka misshandla någon lite lätt, fysiskt eller psykiskt. Jag vet att det låter hemskt, men jag känner inte någon lust att vara snäll. Jag känner mig bara irriterad och arg. Ingen borde ta åt sig av detta. De personer som jag har störst hat mot, de läser inte detta. Jag tänker inte tillåta att dessa parasiter får mig att känna såhär. Jag tänker slå tillbaka.

Helgen har varit rätt bra faktiskt. Hände inte så mycket i fredags. Körde brorsan till båten och sen åkte jag hem igen. Hann inte göra så mycket hemma innan det bar av för att hämta min kompis. Vi snackade lite på fredagen, sen var jag så trött att jag sade god natt och gick upp och lade mig. Hon fick lyxen att låna dubbelsängen på nedervåningen.

Det är inte bra att inte ha något att göra. Då tänker jag. Det är så mycket som påminner om dig, så mycket som visar hur underbar du var... Så mycket... Varför ska det vara såhär? Varför denna plågan? För att uttrycka det enkelt: Det här suger!

Jag har tänkt mycket idag. Det blir så när man kör bil och det inte behövs någon direkt aktiv körning. Det känns fortfarande "fel", även fast jag övertygat mig själv om att det är rätt. Jag blev i alla fall jätteglad över kommentaren. Den betyder så mycket!

Jordgubbs/banantårta. Gott. Härligt med innovativa mobboffer på sommarjobbet :P Vi har kul. Riktigt kul. Det skämtas och skrattas. Nästan precis som förut. Jag kopplar däremot en del skämt till E, men jag har goda minnen så det är bara positiva kopplingar :) Börjar känna att jag kan en hel del på jobbet nu också. Ska säga till chefen att behöver de någon är det bara att säga till. Jag tar gärna vilken anställning som helst. Har förut halvt ratat jobbet, men nu känns det helt okej faktiskt. Det är inte lika stressigt och de som jobbar där har liksom blivit trevligare! :) Har även fått SMS av en långväga kompis som kommer hit över helgen. Lite synd är det att jag är delvis upptagen, men då jag fick ta med mig kompisar på de redan planerade aktiviteterna blir detta nog hur bra som helst! Synd bara på det dåliga vädret på söndag... Vi (jag, långväga kompis och gamla klasskompisar) får väl träffas hemma hos någon och snacka skit :P DET BLIR PAINTBALL I HELGEN :D SÅ JÄÄÄÄÄVLA NICE!

I förrigår när jag satt och åt middag, tillsammans med min bror och hans tjej, ringde det på dörren. Jag fick för mig att inte våga öppna. Jag hoppades innerligt att det var min E som skulle stå där och tycka om mig. Ville inte öppna p.g.a. den eventuella besvikelsen. Mycket riktigt var det inte E, utan några försäljare. Tur egentligen att jag inte öppnade. Det hade känts elakt mot dem om de hade fått se besvikelsen i mina ögon. Jag vet att detta kan verka väldigt långsökt, men jag kan som sagt inte sluta hoppas på det absolut bästa. Det är ju ändå mitt mål med livet (att må bra)! Nu blev det sent igen. Dags att sova! God natt på Er min läsare :)

Nu vakar hon över mig igen. Bilden står där och hon ser allt jag gör. Jag tänker inte sluta minnas. Varför ska det vara såhär?

"Du låter bättre..." lyder kommentaren. Tack, jag känner mig bättre! Kan detta ha varit mitt sätt att hantera situationen? Isåfall borde jag nog tänka lite mera på hur jag ger utlopp för det jag känner. Har sovit bättre nu också, så det känns också bra. Idag badade vi på lunchen. Det var skönt faktiskt. Allt är så obetydande i det gänget. Jag känner mig nästan som jag gjorde förra året. Det är nästan lika kul att jobba. Mer intressant detta år. Kan nu tre av sex chaufförsturer (varav en jag nog aldrig kommer få lära mig).

Jag känner ett litet lugn nu faktiskt. Jag tror att det börjar bli bra i huvudet. På kvällarna brukar ångesten och förtvivlan visa sig, men inte nu. Det här kan bli riktigt bra. Riktigt bra.

Jag vet ärligt talat inte varför jag reagerade så hårt som jag gjorde, men det var nog en blandning av ensamhet, besvikelse (detta från flera, inte bara från en person) och tankarna som seglade runt i huvudet då sommarstugan besöktes. Hon finns där också... Jag kan och tänker inte be om ursäkt för allt jag skriver, men en del borde kanske inte finnas där. Jag låter det stå kvar som en påminnelse om hur skör jag är just nu. Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till! Mer stressad än förut, så ofantligt stressad att det märks på mitt temperament. Nu ska sktungen gå upp och försöka komma i tid till jobbet. Ska försöka att inte vara så negativ idag. Försöka processera tankarna som säger att jag inte fått veta allt. Jag vill så gärna tro på dig. Gör det när jag läser vad du skriver, men... Ja, jag vet inte. Ska försöka i alla fall!

Yes, that's me! I'm the biggest failure you'll ever see. I might as well pack my stuff together and jump off a cliff and hit the ground. The world will be happy when I don't make a sound. I just want to feel free from you. Not this pain that makes me blue. I will just try to keep my mouth shut. Or should my throught accidentally get cut? Please tell me how you do to forget, all the things you felt when we fist met. Please kill me right here, right now. That way I won't have to bow. Bow down to the sorrors of the true life of... Of me. This might sound like junk to you, but I promise that it is not. This is as real as it can be, it can't just be me me me. If you know what mercy is, then hear my prayer now. I don't want to live like this. Take my life, not my kiss. Bye.

Det här är kvällen då jag dog. Jag känner inte att det är värt att leva längre. Inte för detta. Varför ska jag behöva stå ut med ord som "Jag älskar dig", en massa snyft, historier om killen hon knullade med, om den andra hon hånglade med och den trejde och den fjärde? Hon vet att jag läser! Jag vet att hon inte läser. Hon läser inte, bryr sig inte. Inte på det sättet hon borde. Visst, hon vill inte ha med mig att göra just nu, annars skulle hon inte gjort sådär, men nu ska jag ge tillbaka. Det blir ett brev/paket med det som är hennes och sen får hon skylla sig själv. Om hon inte tar upp kontakten igen så finns hon inte... Vad fan är det jag skriver?! Hon finns. Det är det värsta. Hon finns, men inte för mig. Inte för mig, som älskar henne och vill göra allt för henne! Hon kommer aldrig kunna bli min igen. Inte på det sättet. Inte om hon fortsätter såhär. Vad är det för fel?! Jag tänker inte tåla det här! Förstår du det? Kan du ge mig ett litet jävla sketet tecken på att du ändå kanske kan bry dig, men framför allt att du förstår hur i helvete jag har det?! Jag borde ha sovit för länge sedan. Nytt på jobbet imorgon och det kommer antagligen gå skit. Just nu vill jag bara förstöra. Förstöra för allt och alla. Inte leva, inte ha kul, inte göra någonting. Om du ska fortsätta så vill jag bara glömma allt. Jag vet inte längre vad jag skriver. Jag känner mig så jävla nedvärderad och smutsig... Hur kan jag låta mig älska dig om du gör såhär?... Nej. Nej, helt enkelt. Nej.

Fyfan för att läsa blogg när man ska sova! Att jag är så dum! Måste sluta läsa... Klarar inte mer. För många dubbla budskap. Säg istället vad som menas! SNÄLLA!

Hörrödu E! Nu är det så att jag bara blir irriterad, sur och aggressiv när jag tänker på dig. Dina bilder kommer försvinna ett tag nu, allt kommer läggas undan. Jag kan inte gå runt och vara såhär arg på allt och alla. Jag är inte den som varken vill slåss eller vara elak, men det är sån jag känner mig nu. Sakerna som påminner om dig kanske kommer fram om jag ändrar mig, men just nu är allt skit och jag kan inte ta det att du påminner mig (i och med minnena) varje dag. Du vet hur du får tag på mig om du vill något, annars får det vara. Och tack till er som kommenterar!

Jag håller fan på att bli deprimerad eller så är det något annat fel i huvudet. Ena sekunden är jag glad och saknar och i andra sekunden är jag så jävla förbannad att jag bara vill glömma! HELVETES JÄVLA SKIT ATT DET SKULLE BLI SÅHÄR! TACK LIVET, TACK! Värdelös, det är vad jag är. Ett jävla såll som inte är värt något. Jag hamnar bara utanför och får skit för det efteråt. Värt att leva ett sånt liv?

Det har varit en rätt bra helg. Träffat vänner och bekanta. Jag har badat och åkt ring efter båten. Jag har bastat och druckit öl. Det är så fridfullt och tyst ute vid sommarstugan... Och med tystnaden kommer tankarna. Jag har tänkt så förbaskat mycket på E. Försökt få ihop pusslet av ord och känslor, men det går inte. Jag har fortfarande kvar den där känslan att jag inte fått veta allt. Varför skulle hon ljuga? Jag vet inte. Om vi två längre inte är ett, vad har hon då att förlora? Kommer det fram att hon ljugit blir situationen så mycket värre! Då kommer tillitsmätaren falla ner på minus tio och att reparera den blir en livslång uppgift. Det känns verkligen hemskt att känna såhär! Jag kanske borde ställa alla frågor igen? Jag kanske borde visa henne att jag mår så himla dåligt av att känna såhär att jag bara måste få veta sanningen och därför fråga igen? Men det betyder väl inte att det kommer fram något mer än vad hon berättade förut? Nej, varför skulle hon ljuga förut? Frågan är bara varför jag känner såhär? Kände jag verkligen E eller hade jag bara fått för mig något?.. Jag vill bara slå in hennes nummer i mobilen och ringa. Inte bra... //Den sanningssvaga M

Är i Hedesunda nu. Äter kycklingsallad. Gott! Vi har nog tre timmar kvar innan vi är framme. Hörs :)

Jag är trött. Så sjukt trött! Ska ändå bli skönt att köra långt ikväll. Orkar jag inte finns det två till personer i bilen som kan tä över :) Har även läst E:s blogg nu på morgonen. Vissa saker förstår jag inte, eller vill nog inte första, medan andra är helt kristallklara. Jag hoppas bara att hon gör det hon gör för hennes skull och inte någon annan. Det kommer bara förvärra om hon gör tvärt emot... Det ska även vara skönt att komma bort i helgen. Ingen mobil som kan störa och tyvärr ingen möjlighet att skriva eller läsa bloggar. Lite skönt det också. Att få distans till allt igen. Ibland behöver man bara en omstart :) Det var allt för mig denna morgon. En uppdatering kommer i eftermiddag om jag hinner. Hoppas mina läsare får en bra dag! Kram på er.

Jag har märkt att jag kanske gått lite hårt åt i min blogg. Det var mest menat att få utlopp för mina känslor och då också överdriva en del. Jag känner mest besvikelse för att det inte gick, för att hon och jag inte drog lika långa strån. Det känns dock inte som om jag kan göra något åt det just nu. Jag får helt enkelt acceptera läget och försöka ha ett långsiktigt mål istället. Försöka och försöka... Jag har ett långsiktigt mål. Ett mål om att lyckas. Spelar ingen roll vem som finns i mitt liv. Jag ska göra det för mig så att jag kan vara nöjd och för att jag levt mitt liv.

Ja, idag känns det inte lika jobbigt längre! Jag är mer irriterad, arg, besviken eller något liknande. Fick en kommentar av en kompis att jag såg irriterad ut. Kanske är så. Det kanske är ett steg i självbehandlingen. Man kan ju alltid hoppas. Tur att jag har vänner som bryr sig i alla fall. Hoppas hennes är lika bra.

"du e medveten om hur lurad du blev va?" löd raden jag fick som svar... Lurad? Ja, det känns kanske så. Är jag lurad? Det finns bara en person som kan svara på det och det är en person jag inte kan få några svar från. Snacka om att detta har blivit en enda stor röra! Det värsta är att jag inte vet vad jag vågar tro på. Vad som är sanning och vad som är lögn! Jag vill tro på min E och jag vill lita på henne. Men kan jag det? Allt gick ju så fort och det känns så konstigt... Är det bara jag som missuppfattat en hel del eller vad är det som har hänt? Varför sitter jag på en massa information som jag gärna kunde inte ha haft? Varför tror jag saker om personer om jag inte frågar om de är sanna? Detta gäller inte bara E, utan andra också. Just nu kretsar allt runt frågetecken och det är verkligen inte kul! Den ovissheten kommer ta kål på mig. Jag mår bäst när jag får sanningen och kan ta in den och få bearbeta den. Ovissheten dödar... Mig...

Ja, så var det slut. Det är över. Nu går vi skilda vägar. Vi talar om att ses någon gång igen, men just nu känns allt bara så hopplöst. Hur kunde jag vara så jävla förhelvetes idiotiskt blind och dum?! Förtjänar vi inte varandra? Jag vet att jag har gjort dumma saker som kanske är oförlåtliga, men är jag ensam? Vad vet man egentligen? Ingenting känns det som... Idag har jag gått runt och varit död. Det enda som kan få mig att skratta är Top Gear. Älskar verkligen det programmet (notera att jag använder ordet ÄLSKAR). Det värsta är när jag ser henne, på bild eller i verkligheten. Då brister allt. Jag vill bara inte släppa taget om denna underbara människa som har gett mig så mycket att leva för! Jag förstår inte varöfr jag ska behöva stå ut med detta helvete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill förlåta. Kan jag förlåta? Jag hoppas att det är som folk säger att "tiden läker alla sår", för annars kommer jag behöva livstids vård. Tänk om man kunde få det av sin favoritundersköteska... Det skulle vara livet! Just nu är jag bara så ynklig att jag skulle kunna skänka mitt liv till djävulen för att få vara med henne, för att få må bra tillsammans med henne. Men det kommer ju inte hända. Inget kommer att hända... Bara ett "adjö". Det är så illa att jag vill sluta andas. Försökte det igår, men det gick inte... Sjukt nog var jag villig att dö i hennes armar. Väldigt egoistiskt och taskig mot henne (och alla andra), men det kändes så underbart att få ligga i hennes famn och bli omhändertagen att det gärna skulle kunna få vara det sista jag upplever i mitt liv. Tänka sig att man kan bli så fäst vid någon!

Helt plötsligt har jag en ny läsare! Vem kan denna mystiska person vara? Kommentera gärna :) 

Varför hör hon inte av sig? Vill hon inte veta av mig? Vad är det för fel på henne? Inte fan läser hon min blogg och bryr sig om mig, inte fan hör hon av sig något alls. Jag vet nog för mycket och det gör mig så jävla förbannad!!! Du lär inte läsa det här, så här är min plan: Vara superdupersnäll ända fram till måndagskvällen och sen ska jag fan fråga dig vad i helvete du håller på med! Sex kan du tokglömma tills du är 100% ärlig mot mig! SKIT OCKSÅ!

Ja, nu är det nog mer eller mindre bestämt. Efter samtalet idag så kände jag mig inte så glad. Ville avreagera mig, men så mycket blev det inte. I mitt huvud tänkte jag något i stil med "Jag orkar inte mycket mer. Jag vill bli tröstad. Av dig. Jag vill att du tar mig i din famn och säger att allt är bra igen. Först då kommer jag att kunna andas ut.". Jag känner fortfarande så, men nu tror jag att jag vet vad som behövs! Dags att besöka lite jobbiga hemsidor och skriva en hel del! Det här blir nog skitbra ;)