obsessedbyyou

Så var utekvällen över. Har blivit av med en del av ruset, men lite är ändå kvar. Jag som hade tänkt ta det lite lugnt idag... Aja, det verkar vara fint väder iaf! Saknar min Pärla. Vill öva lite på henne och också ge tillbaka för att hon tagit sig lite väl mycket friheter - hon ska lida lite ;) Men trevlig kväll som blev rätt bra, men det var taskigt med folk. Den VJay (VideoDJ) de hade var kass också. Han borde verkligen uppdatera sig och framför allt inte spela TV-rips. Lite små-tragiskt. Dags att sova nu iaf. Hoppas Pärlan har det bra :)

Igår var igår. Alltså inte idag. Igår var som igår var. Inte så mycket mer att säga om det. Idag är i alla fall idag och inte som igår. Igår var som igår var för att det gick upp till mig hur långt bort mina mål ligger och vilken tid det tar... Hennes blogg var inte så farlig faktiskt. Jag hade antingen koll på sakerna själv eller så hade hon redan sagt det. Jag blev faktiskt lite lugnad.

"Läs nu inte min blogg om du är deprimerad." Något i den stilen löd hennes mening. "Kul" tänkte jag, men jag hade redan bestämt mig för att göra det. Jag vet inte varför, men denna dag har inte varit mycket annat än fel. Jag hoppas verkligen att jag tar mig ur mina negativa tankar, annars vetefan vart det här slutar. Jag vill göra så jävla mycket, inte bara för henne, men som det är just nu kommer jag aldrig att lyckas med det. Hon kommer tröttna på att jag är så jävla tråkig och grå. Vi kommer gå skilda vägar och då står jag där igen som den misslyckade smygfis jag är... Precis, jag är en smygfis. Något som finns där och irriterar, men man märker inte när den kommer och inte när den går. Totalt jävla ointressant... Känns som om jag borde åka ner på ondag ändå. Kanske känns det bättre om jag super lite? Det är ju så beprövat av så många.

Det är den här E... Hon har en förmåga att göra mig helt galet tok kär. Hon kan verkligen få mitt hjärta att gå på hög varv! Nu är jag mycket mer kär än förra veckan, pch då tyckte jag att jag var rätt kär.

Jag känner stress. En väldans massa stress. Det mesta är över skolan och att jag inte lyckas få tag på något jobb... Men jag känner också att jag inte är en så bra pojkvän som jag borde vara. Hon förtjänar så mycket bättre, men jag lyckas inte ge henne det nu. Jag förstår verkligen vad som ligger till grund för Mars/Venus-boken! Jag måste sluta "jobba" så mycket och spendera mer tid med henne... Men snart är det ändå över med "jobbet" för min del. Cirka tre veckor kvar och sedan blir det antingen ett glatt skratt eller tårar och irritation (vilket egentligen inte skulle komma som en så stor chock). Självklart hoppas jag på skrattet. Och sedan på skatten (Jobb --> Pengar = Tvårumslägenhet).

Hej hej igen! Nu var det verkligen länge sedan jag skrev något här (över en månad). Det som hänt under tiden är mycket... Mycket positivt, men också en del negativt.