obsessedbyyou

Jag vet ärligt talat inte varför jag reagerade så hårt som jag gjorde, men det var nog en blandning av ensamhet, besvikelse (detta från flera, inte bara från en person) och tankarna som seglade runt i huvudet då sommarstugan besöktes. Hon finns där också... Jag kan och tänker inte be om ursäkt för allt jag skriver, men en del borde kanske inte finnas där. Jag låter det stå kvar som en påminnelse om hur skör jag är just nu. Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till! Mer stressad än förut, så ofantligt stressad att det märks på mitt temperament. Nu ska sktungen gå upp och försöka komma i tid till jobbet. Ska försöka att inte vara så negativ idag. Försöka processera tankarna som säger att jag inte fått veta allt. Jag vill så gärna tro på dig. Gör det när jag läser vad du skriver, men... Ja, jag vet inte. Ska försöka i alla fall!