2009-07-13 - Kvällen då jag dog

Det här är kvällen då jag dog. Jag känner inte att det är värt att leva längre. Inte för detta. Varför ska jag behöva stå ut med ord som "Jag älskar dig", en massa snyft, historier om killen hon knullade med, om den andra hon hånglade med och den trejde och den fjärde? Hon vet att jag läser! Jag vet att hon inte läser. Hon läser inte, bryr sig inte. Inte på det sättet hon borde. Visst, hon vill inte ha med mig att göra just nu, annars skulle hon inte gjort sådär, men nu ska jag ge tillbaka. Det blir ett brev/paket med det som är hennes och sen får hon skylla sig själv. Om hon inte tar upp kontakten igen så finns hon inte... Vad fan är det jag skriver?! Hon finns. Det är det värsta. Hon finns, men inte för mig. Inte för mig, som älskar henne och vill göra allt för henne! Hon kommer aldrig kunna bli min igen. Inte på det sättet. Inte om hon fortsätter såhär. Vad är det för fel?! Jag tänker inte tåla det här! Förstår du det? Kan du ge mig ett litet jävla sketet tecken på att du ändå kanske kan bry dig, men framför allt att du förstår hur i helvete jag har det?! Jag borde ha sovit för länge sedan. Nytt på jobbet imorgon och det kommer antagligen gå skit. Just nu vill jag bara förstöra. Förstöra för allt och alla. Inte leva, inte ha kul, inte göra någonting. Om du ska fortsätta så vill jag bara glömma allt. Jag vet inte längre vad jag skriver. Jag känner mig så jävla nedvärderad och smutsig... Hur kan jag låta mig älska dig om du gör såhär?... Nej. Nej, helt enkelt. Nej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback