obsessedbyyou

I förrigår när jag satt och åt middag, tillsammans med min bror och hans tjej, ringde det på dörren. Jag fick för mig att inte våga öppna. Jag hoppades innerligt att det var min E som skulle stå där och tycka om mig. Ville inte öppna p.g.a. den eventuella besvikelsen. Mycket riktigt var det inte E, utan några försäljare. Tur egentligen att jag inte öppnade. Det hade känts elakt mot dem om de hade fått se besvikelsen i mina ögon. Jag vet att detta kan verka väldigt långsökt, men jag kan som sagt inte sluta hoppas på det absolut bästa. Det är ju ändå mitt mål med livet (att må bra)! Nu blev det sent igen. Dags att sova! God natt på Er min läsare :)