obsessedbyyou

"Läs nu inte min blogg om du är deprimerad." Något i den stilen löd hennes mening. "Kul" tänkte jag, men jag hade redan bestämt mig för att göra det. Jag vet inte varför, men denna dag har inte varit mycket annat än fel. Jag hoppas verkligen att jag tar mig ur mina negativa tankar, annars vetefan vart det här slutar. Jag vill göra så jävla mycket, inte bara för henne, men som det är just nu kommer jag aldrig att lyckas med det. Hon kommer tröttna på att jag är så jävla tråkig och grå. Vi kommer gå skilda vägar och då står jag där igen som den misslyckade smygfis jag är... Precis, jag är en smygfis. Något som finns där och irriterar, men man märker inte när den kommer och inte när den går. Totalt jävla ointressant... Känns som om jag borde åka ner på ondag ändå. Kanske känns det bättre om jag super lite? Det är ju så beprövat av så många.