obsessedbyyou

Jag grät och skrek. Fem minuter tog det kanske. Sen började jag diska. Efter det känner jag gråten inom mig hela tiden. Jag känner frustrationen. Jag hade en jättetrevlig fredagskväll med henne. Jag tror att vi tycker samma saker just nu. Det är pina, helt enkelt. Men vi får blicka framåt och hoppas på det bästa, oavsett hur det nu blir. Man MÅSTE vara egoistisk och tänka på vad man själv vill. Det ska självklart finnas en balans mellan sig själv och omgivningen, men ett ego måste man ha. Jag tänker ta hand om mitt nu. Jag ska försöka skaffa mycket av det där materiella som jag tidigare velat ha. Resten får vänta. Jag börjar i och för sig bli lite till åren, men det är ändå många år kvar innan jag passerat mitt bäst-före-datum. Jag längtar ändå... Efter dig... Efter "oss". Det får bli hoppet och ljuset, i alla fall just nu :)